Klassiska sagor / De tre små grisarna

Sagan om de tre små grisarna publicerades första gången 1840, men ursprunget till denna berättelse tros vara mycket äldre än 1800-talet. Låt oss ta en titt på varför denna saga har hållit sig så väl genom åren.

Den moraliska lärdomen i sagan om de tre små grisarna

Den klassiska sagan om de tre små grisarna lär barn en viktig moralisk läxa om hårt arbete och planering.

Den första lilla grisen bygger sitt hus av halm medan den andra använder pinnar. Båda grisarna tar den enkla vägen och vill inte anstränga sig för att bygga ett stadigt hus. Naturligtvis blåser den stora stygga vargen lätt ner deras hus.

Den tredje lilla grisen arbetar dock hårt för att bygga sitt hus av tegelstenar. Hans flit och hårda arbete lönar sig när vargen inte kan blåsa ner hans hus.

Sensmoralen i berättelsen är att hårt arbete och rätt prioritering lönar sig i slutändan.

Om de två första grisarna hade ansträngt sig skulle deras hus ha stått emot vargen. Barn kan lära sig av de två första grisarnas misstag och förstå att flit och hårt arbete belönas.

• Var inte lat som de två första grisarna. Ta god tid på dig och gör ett bra arbete.
• Leta inte efter genvägar. Ansträng dig för att göra saker rätt från början.
• Hårt arbete och uthållighet kommer att belönas i slutändan. Du kommer att uppnå mer genom att undvika genvägar.

Att läsa sagan för barn

Efter att ha läst berättelsen kan ni prata om vad de tre små grisarna lärde sig. Förklara hur hårt arbete och flit lönar sig, medan lättja och att slarva kan leda till problem.

Texten till Sagan

Det var en gång tre små grisar som hette Gucko, Bucko och Labbe.

Bucko var väldigt lat. Han ville inte arbeta alls, och han byggde sitt hus av halm.

Gucko arbetade lite hårdare, men även han var lite lat och byggde sitt hus av pinnar.

Sedan sjöng de och dansade och lekte tillsammans resten av dagen.

Labbe arbetade hårt hela dagen och byggde sitt hus av tegel. Det var ett robust hus komplett med en fin öppen spis och en skorsten. Det såg ut att kunna tåla de starkaste vindarna.

Nästa dag gick en varg förbi vägen där de tre små grisarna bodde, och han såg halmhuset och kunde känna lukten av grisen som var där inne.

Han tänkte att grisen skulle kunna bli en smaskig måltid och det vattnade sig i munnen på honom.

Så han knackade på dörren och sade:

”Lilla gris! Lilla gris! Låt mig komma in!”

Men Bucko såg vargens stora tassar genom nyckelhålet, så han svarade:

”Nej! Nej! Nej! Inte en chans, vargen!”

Då visade vargen sina tänder och sade:

”Då ska jag frusta och flåsa och blåsa ned ditt hus.”

Så han frustade och flåsade och blåste ned huset! Vargen öppnade sitt gap och bet så hårt han kunde, men Bucko flydde och sprang för att gömma sig hos sin bror Gucko.

Vargen fortsatte längs vägen och gick förbi det andra huset som var gjort av pinnar, och han såg huset och kände lukten av grisarna där inne, och munnen började vattna när han tänkte på vilken god måltid de skulle bli.

Så han knackade på dörren och sade:

”Små grisar! Små grisar! Låt mig komma in!”

Men Bucko and Gucko såg vargens spetsiga öron genom nyckelhålet, så de svarade:

”Nej! Nej! Nej! Glöm det, vargen!”

Då visade vargen sina tänder och sade:

”Då ska jag frusta och flåsa och blåsa ned ert hus.”

Så han frustade och flåsade och blåste ned huset! Vargen var glupsk och försökte fånga båda grisarna på en gång, men han var för girig och lyckades inte få tag på någon av dem!

Hans stora käkar fick bara tag på luft och de två små grisarna skyndade iväg så fort som deras magra ben tillät dem.

Vargen jagade dem längs vägen och lyckades nästan fånga dem. Men de hann fram till tegelhuset och smällde igen dörren innan vargen kunde fånga dem.

De tre små grissyskonen var mycket rädda, de visste att vargen ville äta upp dem.

Vargen hade inte ätit på hela dagen och han hade blivit mycket hungrig av att jaga grisarna.

Så vargen knackade på dörren och sade:

”Små grisar! Små grisar! Låt mig komma in!”

Men de tre små grisarna såg vargens smala ögon genom nyckelhålet, så de svarade:

”Nej! Nej! Nej!”

Så vargen visade sina tänder och sade:

”Då ska jag frusta och flåsa och blåsa ned ert hus.”

Han frustade och flåsade och frustade och flåsade, men han kunde inte blåsa ned huset.

Till slut var han så andfådd att han inte kunde frusta och flåsa längre. Han tog därför en paus för att vila och smida en plan.

Vargen hoppade runt av ilska och svor på att han skulle komma ner genom skorstenen och äta upp de små grisarna till middag.

Men medan han klättrade upp på taket så tände Labbe en flammande eld. Precis när vargen skulle klättra ned i skorstenen släppte Labbe lös elden så att den for upp genom skorstenen!

“Vargen fattade eld och började springa runt och skrika: ”Hjälp, hjälp, släck elden fort!”

Så de tre små grisarna gick ut ur huset och hjälpte vargen. När elden var släckt var vargen så glad och tacksam. ”Ni grisar har räddat mitt liv, det blir ingen mer grismiddag för mig. Tack hörni”. Och så sprang vargen iväg.

Bucko och Gucko tittade på Labbe och Bucko utropade: “Hade det inte varit för ditt starka hus skulle vi ha ätits av vargen”.

”Ja”, sa Gucco, ”vi har verkligen lär oss en värdefull läxa idag. När man gör något är det bäst att göra det ordentligt”.

Från den dagen gjorde Bucko och Gucko ett ordentligt arbete först och lekt när de hade gjort färdigt sina uppgifter.

Utforska andra klassiska sagor